W.A.S.P. i Cloetta Center
Valborgskvällen spenderades i Cloetta Center med bror. Konsert med W.A.S.P. Har aldrig lyssnat på dem, och hade en rätt vag uppfattning om dem. Har "I Wanna Be Somebody" på mp3 och jag har sett den klassiska intervjun med originalgitarristen Chris Holmes. Så, mina förväntningar var inte särskilt höga. Mest att det skulle bli kul att ha sett dem.
Cloetta Center var avskärmat till knappt halva storleken. Perfekt. Fullt på golvet och nästintill fullt på läktaren. Skulle bandet dragit så här mycket folk i Linköping när de var som störst på 80-talet?
Efter en improviserad biljett gick vi in. Förbandet Sister Sin höll på. De lät som... W.A.S.P. mest. De var rätt bra. När sen själva konserten drog igång lyfte kvällen. Jäklar vad bra de var! Och hur coolt var det inte när Blackie Lawless klättrade upp på det svajande två meter höga mic-stativet och körde ett gitarrsolo? Skadat kul! Enda frågetecknet var de väldigt långa pauserna innan extranumren. Varför? De nya låtarna funkade riktigt bra, och de VAR bra. Ska kolla in årets "Dominator"-skiva. Fast den kollektiva totallyckan var förstås som störst under allsången till "I Wanna Be Somebody". Tittade omkring och diverse folk runtomkring på läktaren kunde verkligen inte sitta längre, utan ställde sig upp och hoppade och sjöng. Blev så jäkla glad när jag såg det. Världen är inte ond. Bra ordnat Prütz!
Ute i den kalla valborgskvällen gick vi hemåt. Nere vid Scandic och Tullbron var det 1997 all over. Fjortisfyllan har tydligen flyttat från Trädgårsföreningen, där vi höll till, men den har inte tappat sin karaktär. Alla de klassiska ingredienserna fanns med. Förutom möjligen poliser som stod och hällde ut innehållet ur diverse flaskor. Var rätt kul att se det hela, så vi tog en omväg längs med Stångån. Såg en halvdäckad kille som låg i ett dike. Han gjorde några tappra försök till att röra sig iallafall. Såg en annan kille hånskrattande förklara att hans kompis inte kunde pissa rakt. Bara en sån sak.
Cloetta Center var avskärmat till knappt halva storleken. Perfekt. Fullt på golvet och nästintill fullt på läktaren. Skulle bandet dragit så här mycket folk i Linköping när de var som störst på 80-talet?
Efter en improviserad biljett gick vi in. Förbandet Sister Sin höll på. De lät som... W.A.S.P. mest. De var rätt bra. När sen själva konserten drog igång lyfte kvällen. Jäklar vad bra de var! Och hur coolt var det inte när Blackie Lawless klättrade upp på det svajande två meter höga mic-stativet och körde ett gitarrsolo? Skadat kul! Enda frågetecknet var de väldigt långa pauserna innan extranumren. Varför? De nya låtarna funkade riktigt bra, och de VAR bra. Ska kolla in årets "Dominator"-skiva. Fast den kollektiva totallyckan var förstås som störst under allsången till "I Wanna Be Somebody". Tittade omkring och diverse folk runtomkring på läktaren kunde verkligen inte sitta längre, utan ställde sig upp och hoppade och sjöng. Blev så jäkla glad när jag såg det. Världen är inte ond. Bra ordnat Prütz!
Ute i den kalla valborgskvällen gick vi hemåt. Nere vid Scandic och Tullbron var det 1997 all over. Fjortisfyllan har tydligen flyttat från Trädgårsföreningen, där vi höll till, men den har inte tappat sin karaktär. Alla de klassiska ingredienserna fanns med. Förutom möjligen poliser som stod och hällde ut innehållet ur diverse flaskor. Var rätt kul att se det hela, så vi tog en omväg längs med Stångån. Såg en halvdäckad kille som låg i ett dike. Han gjorde några tappra försök till att röra sig iallafall. Såg en annan kille hånskrattande förklara att hans kompis inte kunde pissa rakt. Bara en sån sak.
Kommentarer
Trackback