Flyktsoda

Inte en av de bästa svenska låtarna, utan boken. Marcus Birros alltså.

Började läsa mitt i min slem/feber-yra under morgonen. Är nästan klar redan. Efter James Ellroys "Mina mörka vrår" är det den bästa missbruksskildringen jag läst. Intressant ämne, kanske mycket beroende på att det känns så långt ifrån mig själv. Sen kan misär rent allmänt vara intressant. Ta till exempel Anthony Beevors "Stalingrad". Fasen alltså. Fast det känns nästan lite tråkigt att jag läst den. Det mesta av berättelser om krig och misär bleknar i jämförelse efteråt. Antar att det finns ett mått av avtrubbning.

Såg "Hamburger Hill" på TV under kvällen. Rätt bra film, som åtminstone för mig var helt okänd. Och jag ser mig ändå som ett rätt stort krigsfilmsfan. Den var ingen "Plutonen", men bra. Och de lyckades hyfsat med misären tillslut.

Funderar på om jag ska orka lägga ner energi på att ordna till en bland-CD till bilresan imorgon. Det är ju trots allt en bit som ska avverkas. Annars får det bli Strokes och Manson. Eller nåt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback