mitten och slutet av natten
Inte vanligt att jag är uppe och rätt pigg så här dags på en söndag. Den här sommaren iaf.
Till natten; vaknade vid 0450 av att någon skriker: "JAG HATAR ER LINKÖPING, NI ÄLSKAR MIG LINKÖPING" om och om igen. Först trodde jag att det var nåt vanligt standard-hemgångs-fyllo som brukar gå förbi utanför här på fredag- och lördagsnätter. Men skriken kom närmare ifrån. När de blandades med skratt, insåg jag att det var min käre granne ovanpå som hade efterfest. Han är en av de få här i huset som inte är en 86-årig tant med tvättstugan som sin huvudsakliga sysselsättning och bekymmer. Han är rätt trevlig, och jag somnade om nästan direkt, så jag är väl inte direkt arg. Men ändå, lite fult var det allt. Så nu sitter jag här och lyssnar på Purified in Blood på aningen för hög volym för en söndagsmorgon. Lite högljudd norsk scientologi-core metal kan han fasen ha.
Avslutningen av natten... Drömde. Väldigt fult. Skulle se en Guns N' Roses-konsert i Stockholm med en kompis (glömt vem det var). Av någon konstig anledning kommer jag inte till arenan (som liknade Hovet, men inte var det) förrän Don't Cry spelas. Vilket innebär att det inte är mycket alls kvar av konserten. Typ bara Paradise City. Men men, så var det iaf. Jag tar mig ner till golvet och in i publiken.
Nu börjar det bli... underligt, är väl ett bra ord. Det är inte särskilt mycket folk på golvet. Och de som står där är ihopträngda i mitten. På grund av att en person åker fyrhjuling runt dem, så att de inte ska kunna flytta på sig. Verkar ju helt normalt. Killen med fyrhjulingen skapar ett tomrum på kanske 50 meter fram till scenen.
Mot slutet av låten går Axl ner från scen och fram till oss som står i publikklungan; vi som halvt njuter av konserten, och halvt försöker undgå att bli överkörda av fyrhjulingskillen. Axl låter några sjunga med, och sen bjuder han upp mig och min kompis på scen. Låten slutar precis då, och jag tar för givet att det ska bli något extra exklusivt extranummer
(Guns N' Roses-konserter slutar ju alltid med Paradise City annars)
så jag går glatt runt och hälsar på Tommy och Dizzy och de andra. Men sen kommer Axl ut igen och det visar sig att jag och min kompis bara ska vara med när bandet tackar publiken för spelningen. Så vi ställer oss bredvid de andra och bockar och tackar.
Sen hann jag med att prata med en tjej där på scen också. Hon åt glass, och tyckte att struten var alldeles för liten. Jag fattade inget alls.
Till natten; vaknade vid 0450 av att någon skriker: "JAG HATAR ER LINKÖPING, NI ÄLSKAR MIG LINKÖPING" om och om igen. Först trodde jag att det var nåt vanligt standard-hemgångs-fyllo som brukar gå förbi utanför här på fredag- och lördagsnätter. Men skriken kom närmare ifrån. När de blandades med skratt, insåg jag att det var min käre granne ovanpå som hade efterfest. Han är en av de få här i huset som inte är en 86-årig tant med tvättstugan som sin huvudsakliga sysselsättning och bekymmer. Han är rätt trevlig, och jag somnade om nästan direkt, så jag är väl inte direkt arg. Men ändå, lite fult var det allt. Så nu sitter jag här och lyssnar på Purified in Blood på aningen för hög volym för en söndagsmorgon. Lite högljudd norsk scientologi-core metal kan han fasen ha.
Avslutningen av natten... Drömde. Väldigt fult. Skulle se en Guns N' Roses-konsert i Stockholm med en kompis (glömt vem det var). Av någon konstig anledning kommer jag inte till arenan (som liknade Hovet, men inte var det) förrän Don't Cry spelas. Vilket innebär att det inte är mycket alls kvar av konserten. Typ bara Paradise City. Men men, så var det iaf. Jag tar mig ner till golvet och in i publiken.
Nu börjar det bli... underligt, är väl ett bra ord. Det är inte särskilt mycket folk på golvet. Och de som står där är ihopträngda i mitten. På grund av att en person åker fyrhjuling runt dem, så att de inte ska kunna flytta på sig. Verkar ju helt normalt. Killen med fyrhjulingen skapar ett tomrum på kanske 50 meter fram till scenen.
Mot slutet av låten går Axl ner från scen och fram till oss som står i publikklungan; vi som halvt njuter av konserten, och halvt försöker undgå att bli överkörda av fyrhjulingskillen. Axl låter några sjunga med, och sen bjuder han upp mig och min kompis på scen. Låten slutar precis då, och jag tar för givet att det ska bli något extra exklusivt extranummer
(Guns N' Roses-konserter slutar ju alltid med Paradise City annars)
så jag går glatt runt och hälsar på Tommy och Dizzy och de andra. Men sen kommer Axl ut igen och det visar sig att jag och min kompis bara ska vara med när bandet tackar publiken för spelningen. Så vi ställer oss bredvid de andra och bockar och tackar.
Sen hann jag med att prata med en tjej där på scen också. Hon åt glass, och tyckte att struten var alldeles för liten. Jag fattade inget alls.
Kommentarer
Postat av: Sven-Åke
Ha ha ha...kul dröm...men jävligt skum :-)
Postat av: Snökalven
Ja, mycket skum!
Postat av: Gobo
Haha sjuko!
Trackback