Snökalven

Igår utnyttjade min fjärde-och-en-halfte
   (ytterst tveksam till att man säger så...)
   semesterdag till ytterligare en Stockholmresa. Denna gång tillsammans med bror, och med målet att se Nine Inch Nails på Hovet. Resan gick bra, och vi installerade oss kort i Sven-Åkes lägenhet
   (tack tack tack för lånet!)
   innan vi tog oss bort mot Globenområdet. Blev en måltid med duvinslag på McDonalds. Duvinslaget bestod inte i någon McPigeon eller något liknande, utan i en massa duvor som hoppade runt kring vårt bord. Bror gjorde sitt bästa för att Black Metal-skrämma iväg dem. Funkade sådär.

Satte oss sen utanför Hovet och väntade lite. Lyssnade på Vapenlicens och njöt i solen. Väl inne på Hovet tog vi två öl i Baren. Var helt själva där till en början. Bror funderade kring om det berodde på en medelålder på nitton år på spelningen. Efter ett tag gjorde två feta Type O Negative-killar oss sällskap. Följt av diverse mer eller mindre alternativa människor.
   Lämnade baren när förbandet dragit igång. De var inte bra nånstans. I sina bästa stunder lät de som ett urdåligt Cult of Luna. Jag tänker inte ens ta reda på vad de hette.

Nine Inch Nails sen då. Mina förväntningar efter Hultsfred 2005 var rätt höga, men de infriade nästan allt. Det enda egentligen som var negativt var att det var något lite folk i publiken, samt att jag bara kände igen fyra eller fem låtar. Rätt illa av mig. Bortsett från det var allting jäkligt bra. Och jag har aldrig sett ett så bra användande av ljus, eller en så snygg scen heller.

Och tillsist avslutningen med "Hurt". När Trent inledde den blev jag tvungen att ta ur öronpropparna. Så jäkla mäktigt! Och publikens jubel där. Fasen, vilken jävla låt det är! Alla borde få uppleva den live.