Vilda Svanar
Min lätta Asien-aversion på det kulturella området börjar så smått vackla. Förutom att Gobo och Vips lär tjata till sig minst en asiatisk skräckfilm inom en inte alltför avlägsen framtid, så har jag idag blivit klar med en kinesisk släktkrönika; Vilda Svanar - Tre döttrar av Kina.
Hittade den här boken via Financial Times lördagsdel Life & Arts för nåt år sen. Författaren Jung Chang intervjuades i deras "Breakfast with the FT"-sektion, inför premiären av hennes Mao Zedong-biografi. Blev intresserad och beställde hem Vilda Svanar, som kom i början av 90-talet.
Vilda Svanar är som sagt en släktkrönika. Tre kvinnor i huvudrollerna; mormor, mor och författarinnan själv. Hyfsat tung att läsa. 548 sidor. Fyllda med de tres umbäranden från det tidiga 1900-talet till 1978 då Jung Chang, som en av de allra första efter 40-talet, lämnade Kina för att studera i England.
Det första som slår en efter att ha läst boken är hur enormt stora förändringar Kina genomgått under den här perioden. Från det post-kejserliga samhället som mest tycks ha styrts av sedvänjor och gamla traditioner, till det kommunistiska samhället som framstår som mer eller mindre sinnessjukt. Då boken är skriven av en kvinna blir det perspektivet inte oväntat dominerande. Och inte mig emot. Det är inte direkt som att jag har haft någon koll på kvinnors situation i Kina på 1900-talet.
Innan kommunisterna tog över verkar deras tillvaro ha varit enormt styrd av män. Och av traditioner som styrde hur de skulle bete sig, vad de skulle ha på sig, vad de fick säga osv. Just de bitarna försvann till stor del i samband med kommunisterna. Men då kom istället extremt många andra (och föränderliga) krav, regler och lagar. Det var väldigt intressant att följa med i omvälvningarna, även om det är väldigt svårt att föreställa sig hur det var att leva i det samhället. Särskilt påtagligt är hur pass hämmade folk var i sitt tänkande, och hur pass svårt det tycks ha varit för dem att ifrågasätta och tänka kritiskt.
Det hela slutar dock i en ljusare och positiv ton; förändringarna tycks ha kommit snabbt när Mao dog. Det hade dock varit intressant att få med även de senaste årens utveckling.
Vilda Svanar är som sagt en släktkrönika. Tre kvinnor i huvudrollerna; mormor, mor och författarinnan själv. Hyfsat tung att läsa. 548 sidor. Fyllda med de tres umbäranden från det tidiga 1900-talet till 1978 då Jung Chang, som en av de allra första efter 40-talet, lämnade Kina för att studera i England.
Det första som slår en efter att ha läst boken är hur enormt stora förändringar Kina genomgått under den här perioden. Från det post-kejserliga samhället som mest tycks ha styrts av sedvänjor och gamla traditioner, till det kommunistiska samhället som framstår som mer eller mindre sinnessjukt. Då boken är skriven av en kvinna blir det perspektivet inte oväntat dominerande. Och inte mig emot. Det är inte direkt som att jag har haft någon koll på kvinnors situation i Kina på 1900-talet.
Innan kommunisterna tog över verkar deras tillvaro ha varit enormt styrd av män. Och av traditioner som styrde hur de skulle bete sig, vad de skulle ha på sig, vad de fick säga osv. Just de bitarna försvann till stor del i samband med kommunisterna. Men då kom istället extremt många andra (och föränderliga) krav, regler och lagar. Det var väldigt intressant att följa med i omvälvningarna, även om det är väldigt svårt att föreställa sig hur det var att leva i det samhället. Särskilt påtagligt är hur pass hämmade folk var i sitt tänkande, och hur pass svårt det tycks ha varit för dem att ifrågasätta och tänka kritiskt.
Det hela slutar dock i en ljusare och positiv ton; förändringarna tycks ha kommit snabbt när Mao dog. Det hade dock varit intressant att få med även de senaste årens utveckling.
Kommentarer
Trackback