En liten hemsk visa
(den som även är känd som lunchsärlingen)
att nynna på en visa. Visade sig att hans farmor sjungit den som vaggvisa när han var liten. Jag tyckte att texten verkade lite lätt hemsk. Så, jag letade rätt på hela texten. Och det visade sig att den var mer än lite lätt hemsk.
Inte konstigt att en del av dem blev som de blev.
I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
Hoho den sjöng jag jämt när jag var liten-jag och min bästis på lågstadiet hade den på band och satt och grät hemma hos mig efter skolan!!
Hmm, var flera på jobbet som hade gjort varianter på det också. Varför självplåga sig så? Känner att det kommer ta veckor för mig att komma över den här visan.